Idag tog vi en skogspromenad med Miro och Krok, en av alla de där stunderna man ser fram emot. Solen värmde skönt, fåglarna sjöng – en perfekt dag för en runda i naturen.
Krok, alltid nyfiken och energisk, sprang som vanligt framför oss, med nosen djupt nere i backen för att fånga upp varje spännande doft.
Plötsligt, bara några meter framför, såg jag det – en svart huggorm, solandes i gräset. Ett ögonblick från att kliva rätt på den. Turen var på vår sida idag.
Vi stannade till och betraktade ormen på behörigt avstånd. Den låg lugnt kvar och slingrade sig långsamt bland gräset. Några meter längre fram upptäckte vi också en murkla, som fick stå kvar orörd där i mossan.
Tankarna gick direkt till hur viktigt det är att vara vaksam denna tid på året, både för vår egen och hundarnas skull. Särskilt nyfikna unghundar som Krok, som kan nosa rakt på en orm utan att förstå faran.
Vi lämnade ormen i fred, och fortsatte promenaden lite extra vaksamma på stigen framför oss. Tur att Krok inte upptäckte den – den här gången.
🆘 Första hjälpen vid huggormsbett på hund
Om olyckan skulle vara framme, är det bra att veta vad man ska göra direkt:
Vad du ska göra:
- Håll hunden så stilla och lugn som möjligt – bär hunden om du kan, för att bromsa spridningen av giftet.
- Kontakta veterinär omedelbart – även om bettet verkar milt.
- Låt bettområdet vara i fred – ingen kylning, ingen klämning, ingen rengöring.
- Håll hunden varm och undvik fysisk ansträngning på vägen till veterinären.
Var vaksam på:
- Svullnad kring bettet (vanligtvis ben, nos eller huvud).
- Smärta, vinglighet, eller trötthet.
- Andningssvårigheter eller snabb puls (akutfall – åk genast in!).
Sammanfattning
Vårens skogsturer är fantastiska – men det gäller att vara medveten om vad som rör sig på marken.
Vi är glada att dagens promenad slutade lugnt och att vi fick ett viktigt påminnelse om försiktighet – både för tvåbenta och fyrbenta vänner.
