Krokens första steg mot jakt – med nosen i fokus
Kroken har varit lite av en vilding sedan han kom hem. Full av energi, upptäckarlust och en rejäl dos självständighet. Och det är just det som gjort att vi tagit det lugnt med den mer formella träningen – han har helt enkelt inte varit mogen för det ännu.
Inkallningen? Nja… den fungerar ibland, men ärligt talat är han hellre ute och jagar dofter än på väg tillbaka till husse. Men nu har vi hittat en träningsform som både engagerar honom och bygger ett lugn – spårträning med vildsvinsskinn.
Vi började med ett rakt spår, cirka 100 meter på ett hygge, som fått ligga i ungefär 10 minuter. Det var inga problem för Krok – han satte fart direkt, ivrig men fokuserad. Det syntes tydligt hur han tyckte det var roligt och hur skallen gick på högvarv. Andra spåret blev lite mer utmanande: först 100 meter över ett nyslaget gärde och sedan en 90-graders vinkel upp på hygget ytterligare 50 meter. Skinnbiten låg där som belöning – och det var en nöjd liten hund som kom fram. Den där blicken han gav mig sa allt: “Jag klarade det, husse!”
Vi använder inget blod i träningen. Enklare än så – bara en skinnbit eller klöv som dras i ett snöre.
Inkallning tränar vi före och efter varje spår. Just nu med pipan och ett fem meters koppel. Pipan ljuder – jag backar – och han får springa ifatt mig för en godisbit. Positiv förstärkning när den är som bäst. Snart ska vi börja introducera signalen på Garmin-halsbandet, som ska betyda samma sak: “Kom till husse.”
Det är små, viktiga steg just nu – men Krok visar verkligen att han vill. Det ska bli spännande att se vart träningen tar oss.