Lördag den 10 maj bar det iväg till Miros allra första träningspass i konstgryt.
Förväntningarna var stora, och jag kände den där bekanta spänningen – viljan att det ska bli bra, att hunden får ut något meningsfullt av mötet.
Tankarna gick också tillbaka till mina egna första steg inom grytjakten.
Jag minns när jag fångade en grävling i fälla och tog hem den till farsans hundgård. Där väntade hans drevrar – och så min egen tyskterrier. Det blev fullt slagsmål. Gubben kom utspringandes, förbannad, och skrek att det här fick jag absolut inte göra.
“Det är varken etiskt eller bra – varken för hunden eller för grävlingen!”
Det tog några år, men jag förstod till slut vad han menade.
Träningen idag – kontrollerat och tryggt
Dagens träning var något helt annat. Strikt reglerad och med respekt för både hund och grävling.
Vi släppte in Miro vid den första luckan – nära kitteln. Han kröp direkt ner i gången och fick kontakt. Grävlingen låg mest och nosade, rörde sig sakta, men nog gjorde doften och närvaron intryck.
Några trevande grymtningar från Miro, sedan började han skälla.
Vi tog ut honom lugnt och stängde luckan.
Sedan öppnade vi lucka tre – en ny vinkel, ett nytt intryck. Miro ner igen, och snart var skallandet igång. Ut igen – vila.
Till sist öppnade vi ingången från den stora öppningen. Efter några försök kröp han in, hittade rätt och började skälla igen.
Gången är cirka 2,5 meter lång och 20×20 cm i profil. En tight och mörk miljö – perfekt för att känna sig fram med nosen och öronen.
Där avbröt jag honom.
Vi gladdes tillsammans – han var stolt, och jag ännu stoltare.
Reflektioner och nästa steg
Träningen tog 10 minuter. Mer än tillräckligt för ett första pass.
Det viktigaste är inte hur mycket hunden gör, utan att den får bygga förtroende, förståelse och intresse i sin egen takt.
Gryt är kolsvart, doftrikt och fyllt av naturlig osäkerhet för en unghund.
Det är en miljö där nosen och hörseln är hundens enda verktyg – och just därför är det viktigt att låta dem ta det i steg.
Nu har vi lagt grunden.
Om två veckor kör vi igen – och fortsätter forma Miros framtid som rävsprängare.