Träningen med Krok gör framsteg. Dagens promenad blev till en lek med kurragömma vid flera tillfällen, något som både han och jag uppskattar.
Vi går ungefär 2,5 kilometer en till två gånger om dagen, genom skog och över ängar där Krok får använda sin nos ordentligt – och det gör han verkligen. I öppen terräng kan han dra ut på lite längre avstånd, upp mot 80 meter. Så blev det idag. Jag gjorde ett “avhopp” in i en granbuske. Som vanligt tittade han upp och såg mig inte, men utan stress började han springa tillbaka, för att sedan lugnt använda näsan – jag blev ett lätt mål att hitta.
Den här typen av träning tilltalar mig. Det lär honom att husse inte alltid står synligt, och att det är nosarbete som gäller när något är oklart. En bra grund för framtida jakt.
Inkallning på hans villkor
Inkallningen fungerar bra – så länge inget annat är mer spännande. För att påminna om att lyssna när det gäller, har vi ofta spårlinan på. Den hjälper till att ge en lätt korrigering om han skulle börja ignorera.
Matskålsträning – på hans initiativ
Sedan hemkomsten från uppfödaren har vi tränat på att inte kasta sig över matskålen. Idag sätter han sig självmant och väntar tills jag säger “Varsågod”. Det har han faktiskt kommit på själv – till min stora glädje.
Det är också en slags beröringsträning – att jag får röra honom och matskålen utan stress. Det ska inte vara dressyr. Jag vill inte forma en tävlingshund – bara en klok och trygg jakthund med normal fostran.
En klok liten rackare
Krok lär sig varje dag. Med rätt balans av lek, gränser och tillit bygger vi tillsammans en grund för framtida jakt – och för livet.