Kroks första möte med vildsvin – träning på Mamima Jakt
Söndagen började tidigt med en bilresa på 1 timme och 40 minuter ner till Mamima Jakt. På vägen hinner man tänka igenom mycket – inte minst hur träningen ska läggas upp för en unghund på bara 8 månader.
Det här blev Kroks första riktiga släpp på vildsvin. Som hundförare vet man hur viktigt det är att ta det försiktigt. Ett felsteg i den här åldern kan förstöra hunden under lång tid. Jag har själv ett exempel hemma – Flinta var över ett år när han släpptes första gången i hägn. Där fick han några smällar som unghund, och än idag gillar han inte att fronta vildsvin.
Krok är en tysk jaktterrier med mycket spring i benen. Han är något vek mot mig som husse, men hård mot andra i flocken. Än så länge har han inte visat aggressivitet mot andra hundar – bara en enorm energi.
Första släppet – försiktig kontakt
Instruktören Oskar följde med vid första släppet, något jag alltid uppskattar. Två ögon är bättre än ett, särskilt när man ska utvärdera en unghunds första kontakt.
På första varvet hittade vi inga grisar. Jag ville mest se hur Krok reagerade på miljön, och det gick fint. På andra varvet låg grisarna tätt intill några enbuskar. Krok passerade dem först på nedsidan utan att märka något – inte lätt när det luktar gris överallt.
När han sedan gick rakt på reste sig grisarna innan han kom fram. Det var bra. Krok tog några steg framåt, men när de började röra på sig backade han snabbt och markerade med några skall. Han fick sedan lukta av området efter att grisarna lämnat legan. Efter några minuter kopplade jag upp honom. För en unghund räcker det gott med en kort kontakt med två bjässar på runt 80 kilo.
Tillbaka vid bilen fick han 45 minuters vila. För unghundar är pausen nästan lika viktig som själva arbetet – tid att bearbeta och fundera på vad som nyss hänt.
Andra släppet – försiktig framgång
Efter vilan fick Astor gå sitt andra släpp på samma grisar. Han är betydligt tuffare och grisarna tryckte ned honom ordentligt i backen. Trynavtrycket satt kvar länge, och vi fick kolla igenom honom noggrant för att säkerställa att det inte blivit någon inre skada.
Jag valde därför att byta hägn och släppa Krok i Sumpen – ett lugnare område där en försiktig hund hade jobbat tidigare.
Här hittade Krok snart grisarna och markerade med några grova skall innan han återvände till mig. Vi gick vidare och han tog på nytt upp löpan. Efter cirka 75 meter kom han ifatt grisarna och markerade igen med grova skall. Sedan tillbaka till husse.
Det fina med Sumpen är att man ser var grisarna tar vägen och på så sätt kan styra både hund och vilt i ett tempo som gynnar unghunden. Det blir inte stressigt, bara lärorikt.
Sammanfattning – en lovande start
Vi stöttade inte för hårt utan lät Krok jobba själv. Det är viktigt att unghundar får bygga sitt mod och sin erfarenhet inifrån, i eget tempo. Därför bröt vi medan allt fortfarande kändes positivt.
Krok kommer med all säkerhet att drömma gott efter den här dagen. Om en månad provar vi igen för att se utvecklingen. Jag vet att många unghundar först driver i spåret, men backar när de väl möter vildsvinet. Det är en naturlig utveckling.
Träningen på Mamima ger oss möjlighet att göra detta i säkra former, med husse nära till hands. För mig är det avgörande – mycket träning och nära kontakt ger säkrare hundar.
Och till sist: glöm aldrig skyddsvästen. Den är en billig livförsäkring när grisarna gör sina utfall.